Att ha vårdnaden om ett barn innebär flera saker. Den som har vårdnaden om ett barn har bland annat ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov blir tillgodosedda. Barn har en lagstadgad rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran och barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
Att ha vårdnaden om ett barn innebär också att man har rätt att besluta i frågor som rör barnet. Det kan exempelvis röra sig om frågor gällande ansökan om förskola och skola för barnet, flytt för barnet, ansökan om pass för barnet samt sjukvårdsfrågor. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet ska föräldrarna tillsammans komma överens i dessa frågor. Om en av föräldrarna har ensam vårdnad är det hen som ensam beslutar.
Även barnets vilja ska tillmätas betydelse. Ju yngre barnet är desto större mandat har vårdnadshavarna eller vårdnadshavaren att själva besluta i frågor som rör barnet. Ju äldre barnet blir desto större inflytande i besluten har barnet själv. Man måste även se till vilken typ av beslut det handlar om när man bedömer hur stort barnets inflytande i beslutsfattandet ska ges.
Från 12 års ålder är barnets rätt att exempelvis själv bestämma hur hen vill bo oftast överordnad föräldrarnas önskemål om detta. Undantag kan anses föreligga om det framkommer att barnets vilja står i uppenbar strid med vad som är förenat med barnets bästa; om det till exempel framkommer att barnet far illa hos den förälder hen önskar bo hos.
Föräldrar kan ha gemensam eller ensam vårdnad. Som nämnts ovan gäller att om föräldrarna har gemensam vårdnad ska de tillsammans komma överens i vårdnadsfrågor och om en av föräldrarna har ensam vårdnad är det hen som ensam fattar besluten.
Barnets bästa ska alltid vara avgörande i alla frågor gällande barn. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Utgångspunkten är att det bästa för ett barn är att stå under vårdnaden av båda sina föräldrar. Det är dock inte alltid så att det är bäst för barnet att föräldrarna har gemensam vårdnad. Vid bedömningen av om föräldrarna ska ha gemensam vårdnad eller om en av dem ska ha ensam vårdnad ska det fästas särskilt avseende vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet. Föräldrarnas förmåga att samarbete i frågor som gäller barnet ska också beaktas samt om en av föräldrarna kan anses vara olämplig som vårdnadshavare. Vidare ska de generella kriterier som ska beaktas vid bedömningen av vad som är bäst för barnet beaktas (se under rubriken ”Barnets bästa” ovan).
När föräldrar är separerade måste föräldrarna i första hand tillsammans och i samråd med barnet komma överens om hur barnet ska bo. Ska barnet bo växelvis hos föräldrarna, ska barnet bo stadigvarande hos den ena föräldern och ha visst umgänge hos den andra föräldern eller ska barnet bara bo hos den ena föräldern och inte alls träffa den andra föräldern?
Utgångspunkten vid beslut om hur barnet ska bo är liksom i alla beslut gällande barn vad som är förenligt med barnets bästa och vad barnen själva har för önskemål. Som framgår ovan under rubriken ”Barnets bästa” ska särskilt avseende fästas vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
© 2024 Advokatfirman Helios All Rights Reserved